Caspar David Friedrichs målning ”Munken vid havet” (1808) visar en ensam figur framför ett vidsträckt, vilt havslandskap. Som en reaktion på den industriella revolutionen framhäver målningen naturens okontrollerbara kraft och hur den återspeglar den gudomliga härligheten. Genom den sömlösa sammansmältningen av land, hav och himmel i mörkblå och svarta nyanser väcker kompositionen en känsla av oro, där gränserna mellan elementen suddas ut och horisonten ligger lågt, vilket skapar en modern, enhetlig stämning.

”Abbey in the Oakwood” är en ”motsvarighet” till ”Monk by the Sea”, där religionen fungerar som en länk mellan de två verken. Medan den ena målningen föreställer en ensam munk, visar den andra en begravningsprocession på väg mot ett förfallet kloster, omgivet av en öde kyrkogård. Friedrich reflekterar över livets meningslöshet och det mänskliga skapandets obetydlighet, där den förfallna kyrkan och de knotiga ekarna symboliserar den oundvikliga döden. Ändå ger gryningen som bryter fram på himlen ett glimt av hopp och antyder att det finns en himmelsk värld.

Två av Adolph Menzels mest betydelsefulla verk, ”Balkongrummet” (1845) och ”Järnvalsverket” (1875), ger skilda inblickar i livet under 1800-talet. I verket ”The Balcony Room” fångas ett ögonblick av personlig eftertanke, där Menzel riktar blicken mot det intima rummet hos en kvinna som blickar ut från en balkong. Däremot visar ”Iron Rolling Mill” upp den tidens kraft och industriella storhet genom att skildra en dramatisk och livlig scen med arbetare i en fabrik. Båda målningarna speglar Menzels skicklighet när det gäller att fånga mänskliga känslor och samhällets föränderliga dynamik under den här tiden.