Caspar David Friedrichs målning ”Munken vid havet” (1808) visar en ensam figur framför ett vidsträckt, vilt havslandskap. Som en reaktion på den industriella revolutionen framhäver målningen naturens okontrollerbara kraft och hur den återspeglar den gudomliga härligheten. Genom den sömlösa sammansmältningen av land, hav och himmel i mörkblå och svarta nyanser väcker kompositionen en känsla av oro, där gränserna mellan elementen suddas ut och horisonten ligger lågt, vilket skapar en modern, enhetlig stämning.
































